Jag är bäst på Betapet. Töntbäst, som det ska vara. Och håret har växt riktigt snabbt ser jag, nu kan jag snart lägga allt över axeln. (Lär förmodligen orka ha det tills det blivit så långt sen vet jag inte vad som händer.) Det är bättre med kort hår när man vill ändra färg på det jämt. Men jag vet inte om jag känner att jag borde hamna på någon vettighetsgrad nu.

Nalle tyckte att de var som finast då jag hade blekt det en gång ifrån svart, vilket resulterade i en monsterblandning mellan blont, ljusbrunt, brunt och mörkbrunt. Det kan omöjligen ha varit fint och hans omdöme angående mitt utseende... är uppenbarligen bra, men mitt hår låter han bli!

Mamma och hennes fästman, japp de förlovade sig i Kroatien, de ser på Full Metal Jacket nu. Om de inte gillar den så slår jag ner dem. My boots are made for walking spelas i den nu och mina hörlurar har för mycket glapp för att jag inte ska kunna höra det. Så Porcupine Tree får inte göra sig perfekt hörda idag heller.

Jag har sett på Full Metal Jacket två gånger idag. Sov igenom första halvan första gången och andra halvan andra gången.

Nalle kom hit skittidigt, typ vid tio, halv elva! Jag fattade inte så mycket. Men nu har han gått, för tio minuter sedan eller något i den stilen. Vi har hjärntvättat oss med dåliga tv-serier, och så har vi... slöat. Han skulle iväg och träffa flickan han är förtjust i nu. Eller han skulle hem, sen ska han träffa henne. Idag är jag inte svartsjuk, det är najs. Svartsjuka är inte min grej riktigt heller, men det har man väl märkt.

Jag har inte så mycket mer att skriva. Den här dagen har flutit på som den ska, och jag har träffat den jag velat träffa jättelänge och jag har sett filmen jag inte orkat se med mitt eget sällskap, och jag har sett på tv-serier jag inte orkat se på utan någons kompskratt.

Det är bra med kompisar som gör det som inte är speciellt roligt till nöjen. Skönt.

Jag har blivit erbjuden en ekologisk middag av en tatuerad, skäggig 21-åring på helgon. Nicke, jag har sprungit på honom någon gång tillsammans med tjugo andra så jag har inte brytt mig. Får se hur det går med det. Åh jag känner mig så fruktansvärt singel, och så fruktansvärt extremt otrogen ändå. Det är bra... Eller det känns ganska rätt ändå, ute i svängen men ändå någon att falla tillbaka på och som har samma relation till mig. Det är smidigt. Får se om man orkar med 21-åringar som vill bjuda på ekologiskt käk och ta med en på Idas. Idas är inte mitt hak alltså, för mycket hardcore fuck you människor, som jag är ovän med.

Hursomhelst så ska jag dra mig bortåt mot min säng och dricka te och se på Full Metal Jacket igen. Fast det var ett tag sedan. Jag, min säng och mitt lugn. Kunde inte sova inatt alls, det sög lite, så idag har jag varit zombie. Världens trögaste systerumgänges zombie någonsin.

Jag har träffat min syster idag. Hon är snäll och rolig även om hon är blond och töntig. Min grymma syster, så jävla mesigt. Hon följde med mig när jag köpte ekologiska saker på Hemköp, och så fick jag tillbaka pengar som jag lagt ut åt henne för tågresan hon tog till Båstad igår. Och så satt vi och drack kaffe och hon dreglade över mina muffins och klagade på Gogol Bordello. Sen fick jag veta att hon piercade sig i bröstvårtan typ förra året! Vafan liksom!? Men hennes mamma vet inget om det, inte min pappa heller, det är gott. Hållhakar på syskon är alltid gott. Själv var man så dum och piercade sig i fejan liksom. Å andra sidan blir det inte några hållhakar i alla fall, man får bara ta skiten. Värt det.

Vill att kvällen ska bli mörkare! Så att jag kan lyssna på Rockstugemusik ikväll. Ett finfint band repar där ikväll, så vi får lyssna noggrant mellan tågen.

Anthon låter som en säl när han sover. Han gick för ett tag sedan, typ en halvtimme efter att han gått upp. Jag förstår honom, mina sambos är ganska påfrestande när man är nyvaken.

Själv så gick jag upp vid halv elva och såg på Mumindalen, och det var helt underbart nostalgiskt. Jag satt i mina stora, häftiga, röda, devil-innetofflor och kramade en kudde och tänkte på hur lik jag är lilla My. Det var sweet. Klant-säl-Anthon som missade det.

Imorgon är en annan dag. Då kommer Nalle och hälsar på för första gången på jättelänge. Det har varit lite hackigt, och lite jävligt på senaste tiden, vilket gör mig förvirrad och lite förbannad. Det är okej, han har rätt att göra som han gör, men det stör mig likväl.

Snart ska jag cykla min väg och handla lite saker. Mamma glömde lämna pengar så jag får ta av de nyfunna 200:- jag hittade i ett par byxor. (Så jävla rätt.)

Annars så verkar dagen bli ganska radikalt tråkig. Det var skönt att sova med någon, även om jag inte sov någonting. Man hittar alltid en viss trygghet i att sova tillsammans med någon, sängen blir varm på den andra sidan och man minns i vilken takt man andas. Och så länge den man sover med inte är klängig och jobbig som Loke var så är det en förnöjsam upplevelse. Sova ska man göra för sig själv. Friends-flashbacks.

Nu ska jag ta på mig ett par strumpor tror jag och ge mig ut i det hemska vädret. Om jag lutar mig åt vänster så kommer jag tillochmed att se vilket väder det är.

Lutningspaus.

Mulet och med starka anlag för regn. Stackars Isabell, ska vara vakt på Per Gessle-konserten idag. Usch nu nös jag, börjar bli förkyld. Jag tror att jag är konstant förkyld på somrarna. Men vem fan bryr sig?

Lalala idag kommer Anthon hit, och imorgon händer ingenting. Eller jag vet inte, Anthon sover här så vi ska väl dricka kaffe eller nåt. På torsdag kommer Nalle hit, och på fredag dyker säkert något upp. Bra med saker att göra för en gångs skull.

Köpt en tågbiljett till syster nu, hon ska till Båstad och supa med stureplansbögar och så. Hoppas att hon får kul, hur töntig hon än är så är hon värd lite nöje. Mycket bra.

Kanske man skulle läsa något eller sova eller vänta eller jag vet inte. Fortsätta ta det piano och leka pretto i en halvtimme. Pretto, det är typ det mest pretto-ordet som finns. Så jävla fult.

Så jävla fult.

Det känns som att jag ska dö imorgon. Det känns inte dramatiskt, det är bara en korkad föraning. En föraning jag stör mig på. Att dö imorgon hade känts onödigt, väldigt onödigt. Även om jag är ganska likgiltig gentemot döden skulle jag kunna tänka mig en annan dag. "Hellre idag än imorgon och hellre i övermorgon än imorgon." Jag vill inte dö dagen efter jag tänkte på det. Det hade varit fruktansvärt ironiskt.

Lyssnar på Coldplay nu igen, det är ganska skönt att få vara småharmonisk ibland. Det händer inte så ofta nuförtiden, inte inom val av musik åtminstone.

Idag har jag saknat Marika lite. Och Nalle. Nalle gjorde mig svartsjuk för första gången idag, för han sa att han är väldigt förtjust i någon. Först så tänke jag "så fint" sen så fick jag lite seperationsångest men nu är jag... äh jag är fortfarande lite svartsjukt inställd. Det känns som att det är en ren principsak. Han hade älskat att veta det eftersom han försökt så mycket med det förut. Dessutom vill jag veta vem det är! Förmodligen har jag träffat henne, och förmodligen kommer jag hata henne. Härlighetsprincipen.

Nu är mamma och hennes sambo hemma igen. De har förlovat sig och är mer ölfeta än någonsin. Det är intressant att se dem springa runt som nackade höns eftersom sambons mamma kommer hit om en dryg halvtimme. Hatar den jävla tanten. Ful, rynkig och störd. Och hon är typ trehundra år och går och klagar på att morsan är tjock. Rätt åt henne. Fettomorsa. Egentligen är hon inte så tjock, hon har bara jävligt mycket mage, men hon har liksom inga ben någonstans. Två tandpetare liksom.

När de kom hem igår så smällde jag ihop de här två festhistorierna i en fest. Så nu finns bara den festen som var på fredagen och det var under den fredagen allt hände. Det gick ganska bra, eftersom de var förberedda och så. Kim är på min sida, och bröder på min sida är ovanligt, därför har jag ett bra övertag.

De sa till varandra innan att "vi måste lära oss att sluta prata med henne på morgnarna." Nocke sa "Klockan är ju halv tre!", "Men det är ändå morgon" sa mamma. De fattar. Jag har inte vaknat förrän... sent som fan. Å andra sidan har jag varit vaken sedan halv tolv och sysselsatt mig på mitt rum för att slippa hjälpa till med den äckliga maten de håller på med. Äckligt. Äckliga tillvaro.

Det är alltid som att få en smäll på käften när de har varit borta och det är som de har åkt till en batteriladdare och kommit tillbaka med dubbel fittighetskraft. Fan vad jag hatar det. Dem, det här. Att jag inte har lite mer tålamod, det borde jag ju kunna spy fram. Men jag GILLAR INTE att bli väckt av en person jag personligen skulle kunna binda fast på tågrälsen utan vidare samvetskval, och jag gillar inte att den personen gillar bögGärdestad och måste äckla sig med den äckliga rösträveln hela tiden och jag blir förbannad. "Älskar varandra" sjöng han nu. ÄCKLIGA TED GÄRDESTAD VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG!!??

Ted Gärdestad var för övrigt psykiskt störd och det kom ut i värsta dramatiska självmordet så småningom. Jag hade hoppat ifrån Eiffeltornet om jag varit han, men det passade sig inte. Tönt.